Ett berg står helt stilla

maj 25th, 2010

med mossa på sitt huvud
och fårad panna
intima lagar
råder mellan bergen
och tiden räknas liksom
inte i denna värld
ett par gula trädgårdshandskar

lyser vackert bland
mandelblom och kottar
det luktar fågelsång
och berget minns
förra våren
de små knappt årsgamla
tårna

som prövades

och knep lite

ååh vad det var skönt

den lilla mänskliga

beröringen

förlorar aldrig sin betydelse

ett litet

vattenkammat berg

tittar upp

himlen är arg..

This entry was posted on tisdag, maj 25th, 2010 at 16:16 and is filed under Fri vers. You can follow any responses to this entry through the RSS 2.0 feed. Both comments and pings are currently closed.

Comments are closed.